Anton

Alldeles strax ska jag åka ut och möta Anton på Tegel. Sist vi sågs var dagen innan jag åkte. Jag hade precis varit på axcessakuten och röntgat min nacke, och eftersom Anton bor i närheten ringde jag honom. Vi kollade på utsikten från Skansen Kronan och bestämde oss för att ta en sista öl tillsammans. Det slutade givetvis med att vi blev riktigt fulla och spenderade en timma på att packa en Chapel Hill-flaska så full med gräs att den skulle sjunka i fontänen i Kungsparken. Förhoppningsvis blir det mer av den varan framöver.

Something for the weekend

Jag måste revidera mitt tidigare påstående om sjukvården i Tyskland: den är inte alls dyr, tvärtom. Var hos läkaren i onsdags och för 10€ har jag fria läkarbesök i ett kvartal framöver. Det finns fem små allmänmottagningar bara i kvarteret och säkerligen ett par privata utöver dem. Systemet har säkert en del brister men för mig gick det väldigt smidigt. Utan någon väntetid fick jag träffa en ortoped som skyllde inflammationen på min rygg som tydligen är S-formad, och gjorde mig än mer Woody Allen-neurotisk.

Idag var min sista skoldag och planen nu är att hitta ett jobb. Det kommer antagligen gå åt helvete. Det är jobbigt nog redan i Sverige, men här måste jag dessutom outa mig som kristen och bifoga ett foto där jag ler i cv:n.

Min vän Anton flyttar hit på tisdag och ska stanna på obestämd tid. Planlösningen känns inte helt genomtänkt, men det ordnar sig säkert och förhoppningsvis kan hans naiva optimism fungera som en välbehövlig antites till min kroniska pessimism.

Mats Rubarth

Det var födelsedagskalas här i torsdags. Eberhard, som jag bor med, fyllde 54. Betydligt mer än vad jag skulle gissa på. Jag gav honom ett ex av Prefab Sprouts klassiska Steve McQueen-album. Han är smått besatt av det gamla postcard-bandet Aztec Camera så den borde passa galant. Vidare lagade jag chili con carne efter hans önskan, struntade i en gratisfylla och fick reda på att den lesbiska grannen inte är lesbisk.