Onomatopoesi

Under det senaste året har jag sporadiskt skrivit dikter under pseudonymen Onomatopoeten. Mitt senaste, och kanske starkaste, alster är blott en korrekturläsning från att vara klar. Arbetstiteln är "Genuensis ergo mercator, Ælling" och vi får här följa en ankunges existens och brokiga intryck från dess explosionsartade födsel ur ett kreverande äggskal till de sista, fruktlösa vingtagen i en ansträngning att undfly en oundviklig död. Det är en historia på ytan påfallande tragisk, men ändå banal nog för både dig och mig att känna igen oss i. Det är vidare en allegorisk berättelse, men i motsats till Aisopos verk är sensmoralen här både oetisk och ekivok. Här har ni den:

Knack, kras, krasch.
Plopp.
Pang, dunk, duns.
Pip.
Pip, pip. Wrooom. Kvack! Smack.
pip.