Gentlemen

Även om känslan legat där latent ända sedan Anton kom hit var det först med den isande kylans ankomst som jag verkligen kände mig som Klas Östergrens karaktär i den lugubra lägenheten på Hornsgatan.
Efter ett par misslyckanden slutade vi försöka elda i kaminen och fann oss istället till rätta med att temperaturen innanför våra fönster allt som oftast tangerade den utanför dem. Vi blev förkylda och höll oss mest under täckena när vi var hemma.
Ett par veckor gick, lika innehållslösa som händelserika, och Anton - som visserligen brutit mot manus redan när han kilade in New York mellan Köpenhamn och Berlin i sin landsflykt - pratade om att kanske ta sig vidare till Paris.

När så även hans bror dök upp blev associationerna ofrånkomliga, men istället för att öka i intensitet är det här allt vänder. Vi köpte en tvåveckors resa till Larnaca, Cypern två timmar innan avgång, och befann oss plötsligt i en helt annan bok. Vilken vet jag inte, men dess recensioner kan omöjligen ha varit speciellt varma.

Nu är jag tillbaka i Sverige igen, och den enda funktion den här bloggen fyller numera är som något slags tidsdokument över de senaste månadernas händelsefattiga vardag.