Bland annat har jag kollat på två Woody Allen-filmer. Först ut var Love and Death. Likt Sleeper är det här en utpräglad komedi med både stumfilmsreferenser och inslag av slap-stick. Det är den roligaste av de Allen-filmer jag sett, och inte alls sämre än Annie Hall och Manhattan. Se den om ni inte redan gjort det.
Zeling är i mycket dess motsatta. Det är en låtsasdokumentär om en människa som antar skepnaden av människor som kommer i hans närhet. En mänsklig kameleont. Både fotot och stilen påminner om Citizen Kane, den är dock inte lika gravallvarlig även om humorn är betydligt mer subtil än den brukar vara. Klart sevärd även om det finns många filmer som borde betas av före.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar