Kakor, etc.

Igår gick jag och såg M83 på Lido. Det var som väntat lite för mycket förinspelade ljud för min smak, men fortfarande en trevlig spelning. Tjejen som spelade synth var väldigt lik Gillian Gilbert, något som, likt en madeleinekaka, placerade mig i publiken på New Orders legendariska New York-spelning från 1981 och fick mig att strunta i att konsertens första femton instrumentala minuter var riktigt tråkiga. Att frontfiguren Anthony Gonzales såg ut exakt som David Hellenius gav mig, tack och lov, inga associationer.
Bäst var When You Sleep-pastischerna Don't Save Us From The Flames och Kim & Jessie och sämst var Cocteau Twins-plagiatet Skin Of The Night.