Notiser

Dagboksbloggar som saknar smaskigheter där både detaljer och personnamn anges lämnar mig i regel oberörd. Jag gör därför mitt bästa för att förhindra att den här bloggen utvecklas till en sådan. Jag lägger heller inte upp speciellt mycket bilder eftersom jag är en lika ointresserad som usel fotograf, men för att det här eposet inte ska självdö redan i fosterstadiet tänkte jag att bryta de båda rutinerna ikväll.


I slutet av förra veckan kom min ledinflammation tillbaka. Samma ledinflammation som i december ifjol fick mig att låta tre olika läkare klämma mig på könet och röntga mitt bäcken i ett par olika vinklar i tron att det var en bitestickelinflammation. Det smärtar rätt bra, men mitt internationella sjukförsäkringskort gick ut i sommras och ett standardbesök hos läkaren här sägs gå på runt 40-60€. Lyckligtvis kom min mor kom och hälsade på idag och hon hade med sig ett provisoriskt sjukförsäkringsintyg. Hon hade även med min vinterjacka, en karta voltaren (jag har svårt att bestämma mig för vad jag saknat mest av de två), skoputs och två paket expressgrötris. Hon ska vara i stan till på måndag och vi lär besöka muséem och äta mat och såna där saker, men det kommer jag förmodligen inte skriva något om.

Grannen med hunden knackade på igår. Hon såg rätt bra ut, strax över trettio och välklädd och jag kan inte avgöra om det det är henne jag har träffat förut. Hunden var en berner sennen.
Eberhard berättade att Felix, katten, ibland brukar bo hos gdem när han åker bort. Sist det hände hade han mött Felix, med skadad haka, i lägenheten när han kom hem och det visade sig att Felix slagit till hunden någon dag tidigare och sedan hoppat ut genom fönstret och ned på vår balkong. En höjdskillnad på 6 meter och ett fall på dryga 20 om han skulle missa.



Efter sju och en halv vecka har jag tänkt ta mig i kragen och fixa det där student-id:t så att jag kan få rabatt på Brücke-muséet och biograferna.
Notera hur det långa håret, de oproportionerligt stora läpparna och alvöronen jag hade när jag var 17 har försvunnit för gott medan det judiska pigmentet och det knäckta näsbenet är intakt. På mittenbilden är jag 18 och ett halvår senare klippte jag av mig håret. Successivt förvisso.