Tom Courtenay

Jag var på bio förra fredagen. I brist på engelskspråkiga filmer som ingen i sällskapet redan hade sett så såg vi Ben Stiller-rullen Tropic Thunder.
Att se en komedi på bio är något av det dummaste man kan göra som människa; om kontraintellektuella handlingar vore ett lagbrott skulle jag placera detta någonstans mellan sexuell tvång och våldtäkt på brottsskalan. En dålig komedi skall, och skall endast, ses på en fladdrig VHS eller en kanal med reklamavbrott varje kvart för att kränka den gnutta integritet verket nu kan tänkas ha. Det bör också ske antingen ensam eller tillsammans med människor som har vett på att inte skratta även sjunde gången Leslie Nielsen halkar på en golfboll.
Nåja, det mest minnesvärda med Tropic Thunder var att Simple Jack var slående lik Bradford Cox från Deerhunter och att varken Owen Wilson, Vince Vaughn, John C Reilly eller Will Ferrel hade en biroll för en gångs skull.

Givetvis såldes det öl i kiosken på biografen och en ganska stor andel av besökarna satt och sög på flasköl inne i salongen. När reklamen äntligen avslutades med lite sensuell Magnum-propaganda, nästan en halvtimma efter utsatt tid, drogs daperierna för och publiken tystnade. Helt plötsligt kommer ett gäng flickor med låda på magen in och börjar sälja glass. Det var en ganska bisarr upplevelse, men mina erfarenhet av bio utomlands är milt sagt obefintliga så det här kanske är helt normalt?

-

Några av er vet säkert att jag var inblandad i en bilolycka strax innan jag flyttade. Fick lite nyheter om det idag. Utredningen är tydligen klar och positivt är att jag var den enda av de fyra inblandade förarna som inte ansågs vållande. Negativt är att bilen måste skrotas, men förhoppningsvis kan försäkringspengarna upphäva det. Vi får se.